La Bella Vita

Jag känner mig några hekto lättare när jag skrev föregående inlägg. Jag vill poängtera det faktum att hur jag än skriver för dig, dig och dig, vem du än må vara och hur mycket du än moraliserar, så är min avsikt att alltid var ärlig. Jag skriver utifrån min sanning och mina vägval.

Iblan kan jag uttrycka mig väldigt plumpt, dels därför att jag ibland ordbajsar innan jag tänker. Dels för att jag har en provokativ sida som pockar på. För mig har det varit en lång och ibland mödosam kamp att bryta mig loss från inlärda mönster därför att jag som barn sällan ifrågasatte vad som tutades i mig, från vilket håll det än kom. Jag kan därför känna ett starkt obehag av såväl unga som äldre som utstrålar en "falsk" sanning. Som inte brutit sig loss eller som aldrig tänker hoppa.

Jag tänker inte avsätta tid för att umgås med människor som bara väljer rädsla, som enbart kritiserar och tänker i färdiga system eller väljer mig som en bekväm möbel. Jag tänker inte bara umgås med snygga, rika, begåvade, välutbildade, vältaliga akademiker eller den totala motsatsen. Jag ÄR naiv när jag går in i olika möten och snubblar ofta, då min förmåga att på ett rättvist sätt sålla ut min klick är relativt begränsad. Kanske p.g.a. egna neuroser. Jag har skämts mycket för dessa misstag. Men jag tänker inte skämmas längre. Jag tänker lära mig älska den delen av mig som trots allt är oskyldig och fin, som vill så hårt, som vill acceptera. Även om det så är var 10e människa som är genuin, så är det värt alla de 9 som satt lite för löst eller tight. WORD!