La Bella Vita

Ja vi lever an..
Vi ar kvar pa Phi Phi och jag ar lika nyforalskad som forra gangen! Det har verkligen forandrats dock men mest till det positiva. Vi har snorklat med hajar (!), akt en jakla massa bat och legat och plagats pa stranden i bakfylleangor. Sitter faktiskt i detta nu och sippar pa en cocktail med en nyfunnen van sa vi far val se vart denna natt tar oss. Jag mar prima!

Jag star fast vid att Similan Islands ar paradiset pa jorden. (Och att bada familjerna Lundberg maste aka hit pa dykresa) Dar har vi hangt med Nemofiskar, skoldpaddor och otaliga kilo vattenmelon. Vi har aven kollat in Khao Lak men ar inte speciellt imponerade sa vi ror oss vidare mot Phi phi imorgon! Har far ni ett smakprov pa dagens meditationsplatser...

Vi overlevde tubingen utan nagra som helst skador vilket ar helt fantastiskt om man kanner mig ratt? Jag har garvat mig gul och bla och aven halvt tagit livet av mig i nagon form av linbana.
Nu ar vi pa snabbvisit i Bangkok igen efter en 18 h lang resa fran Vang Vieng. Sitter for tillfallet pa en salong och blir ompysslad i haret som blivit extremt sprott och igengrott av sand efter otaliga timmar pa flakbil.
Ikvall pyser vi vidare till sodra Thailand dar vi tankte jobba pa brannan atminstone ett par veckor. Forst ut ar Khao Lak.
Det ska bli helt fantastiskt skont med strandhang efter vart flangade fran grans till grans! Puss sa lange

Ja det har ju varit rena halsoresan an sa lange. Men igar bestamde therese att det var dags att dricka hinkar med sprit klockan 11.45 pa morgonen och jag ar ju inte den som ar den.. (Nar hinken var halvfull gick hon och kopte en ny for att forskra sig om att jag inte skulle hinna bli nykter)
Ja, man hyr en gummiring och en vattentat vaska och sen far man lift upp langs floden. Dar ligger man sen och guppar och gar iland pa diverse barer langs vagen, dar det finns trampoliner, gungor, rutschbanor o.s.v. Vi glomde dock bort sjalva gummiringarna och fastnade pa bar nummer 2. Det betydde att vi fick HETSpaddla hela floden fram da klockan plotsligt blivit 17.00 och man bor lamna igen ringen 18.00 for annars maste man betala overtid. Att aka tar egentligen ca 3 timmar men 17.55 var vi framme sa vi maste vevat pa ratt bra.

Idag har vi bestigit i ett halvt mount everest for att utforska en grotta och sen bara chillat i en bla lagun. Men imorgon gor vi ett nytt forsok med tubingen. Det ar alltsa det den ar staden ar kand for, med all ratt...

Min bank ar guld vard! Vartenda ore fick jag tillbaka. Snabbt som fan och livet leker.
Ja vi kom till Laos till slut, vi flog genom halva Vietnam och sen spenderade vi typ 20 timmar i olika lokalbussar vilket alltid ar bade obekvamt och intressant. Och nu efter en 4 h lang svinkall fard pa ett flak klockan 06.00 i morse, ar vi framme i en underbar liten by, Vang Vieng dar man dricker ol och aker gummiring pa floden dagarna i anda. Livet kunde eventuellt te sig varre?!

Mekongfloden var brun och full med sjukdomar men dar var mysiga sma kanaler som vi paddlade fram genom med de typiskt vietnamesiska konformade palmbladshattarna pa oss. Vi tryckte aven i oss otaliga former av kokosnotsgodisar da vi stotte pa en sadan fabrik dar mitt ute pa en o.
Igar var vi till ett Caodaistiskt tempel dar en mix av bl.a. buddhister, taoister och katoliker samlas tillsammans i en ceremoni 4 ggr om dagen och vi hade turen att pricka in en. De ber inte for sig sjalva utan for karlek och fred i hela varlden, det var fint!

Men det jag verkligen vantade pa hela dagen var ju krigstunnlarna i Chu Chi. Tack och lov fick vi den absolut basta guiden, som sjalv varit med i kriget och hade en fett spannande historia. Vi var som tva barn pa julafton och kunde inte fa nog av information - sa otroligt intressant. De har byggt upp ca 200 m tunnlar (som ar en aning storre an de riktiga, for oss feta falanger) men det racker att ga ca 3-4 minuter sen ar mjolksyran i benen ett faktum. Om man dessutom har tendens till cellskrack ar det lite motigt att komma ner. Det vilar en speciell energi over hela omradet, det kanns pa nagot satt att allting varit sa dott och forstort av bomber och kemikalier (inte ett enda trad overlevde Agent Orange-sprutningarna) men att dar nu ar sa fridfullt. Det var helt enastaende, svart att beskriva i ord. Hoppas kunna lagga upp bilder senare.

De sista timmarna i stan spenderade vi pa War Remnats museum som ar fullspackat med gripande bilder och texter, vapen, minor och aven rekonstruerade tortyrkammare. Man gar darifran sa otroligt berord och det kanns verkligen helt skruvat nar man moter lyxkvarter med Louis Vuitton bara nagra kvartet bort. En kontrast som gjorde mig latt illamaende. 

Vi aker vidare till Laos imorgon, mest med gladje da mitt intryck av Vietnam i ovrigt inte varit overvagande positivt. I varenda horn vantar nagon som vill om du har tur, lura dig, om du har otur, rana dig. Maten ar som sagt ingen hojdare och manniskorna ar langt ifran gastvanliga. Naturen eller byggnaderna imponerar inte heller. Och trafiken! Bara i Ho chi min city min finns 8 miljoner mopeder och ingen bryr sig om varken trafikljus eller ovriga trafikanter. Tuta och kor har fatt en helt ny innebord. Men anda ar det lite vemodigt, det ar ett valdigt annorlunda land...
 

Hinner skriva en snabbis nu innan vi ska ivag pa Mekongfloden och vaja for krokodiler. Saigon ar skitigt och dyrt (10 USdollar for ett rum!!) men vi ska aven kolla in FNLs gamla krigstunnlar och igar traffade vi tva hysteriskt roliga gubbar som skjutsade oss runt stan i sina cykeltaxis. Vi skrattade sa vi grat och det ar alltid valkommet. Annars finns har sprit med riktiga ormar i, som sags vara en magisk dryck men maten ar inget vidare i min mun, trakig och smaklos!

Hur i hela helvetet vi ska ta oss till Laos sen, ar annu en gata eftersom det var lite langre an jag trodde. Det dar med att lasa kartor ar inte riktigt min grej. Den som lever far se...

Man kanske skulle tycka att jag efter en rejal jetlag och ingen somn vard att namnas sen mandag natt, skulle vara trott men sa ar icke fallet. Just nu lever jag pa meditativa overmanskliga energier. Bangkok i all sin glans men vit som ett spoke - och med langtan efter just harmoni - flydde vi efter redan en dag, och silar nu sand mellan tarna pa Lonely beach pa Koh Chang. Har ar dock inte speciellt lonely, vi ar en bunt luffare som huserar i sma spartanska hyddor och insuper den utopiska frihetskanslan som lagger sig som en sloja runt atminstone min verklighet, nar solen ar pavag i sang.

Att madrassen inte ar en madrass utan en bit frigolit och att den gemensamma toaletten ar ett hal i marken spelar ingen roll nar ord som angest, jobb eller vackarklocka helt ramlat ur vokabularet...