Livet är för kort för att leva någon annans dröm.
Och att vi är ensamma i det, vi måste alla rädda oss själva.
Men att vi i den ensamheten ju alla ändå är tillsammans.
Happy happy good good!
Sen gick jag och gjorde alldeles för långa naglar = jag har cp-svårt att skriva på datorn. Så hejdå.
(Nej inte riktigt såhär)
Pimp My Pride
Onsdag ojämn vecka. DET betyder att en själlös (ja det känns så), svullen och riktigt trött sjöman dimper ner i sängen. Sin EGEN säng! Nästan inget slår denna känsla, totalt urlakad på varenda kraft i kroppen men lycklig över den stundande veckan med 168 timmar som jag har makten över.
Det flimrar bilder framför ögonen. Paljetter, 15 cm klackar, rosé, samtal, vulgära kläder, glammig smuts och ett blurr av osammanhängande könsorgan i en karusell. Könsorganen är PRIDEn till ära. Krakel-spektakel-veckan som är en frisk fläkt i gråbrunbeiga Sverige! På lördag är det parad, tänk om alla dagar såg ut som den?
Livet livet...
...är bra, även om jag haft diverese utbrott denna vecka. Kanske jag börjar lära mig lacka ur och inte bara le och nicka hela jävla tiden. Jag är rädd för att min ilska ska bli så otyglad så att jag skriker helt obefogade saker dock och försöker därför endast ändra mitt tonläge. Att skrika "och vad fan har du för hårfärg egentligen kärring" p.g.a. hennes översittarfasoner känns ljummet. Men Im trying. Vissa människor är så sjuuuuuukt manipulativa så jag tappar hakan. Jag blir ju så fetmanipulerad. Står där som ett fån och ser det hända!
Imorgon är jag dock tillbaks på land och blir glad och fin igen.
It's time.
Yes darlings nu blir det sämre update en vecka igen. Packar väskan och är påväg till jobbet. Apatråkigt, ja, men bra för kroppen som inte fått så mycket näring denna vecka. Och så är ju Therese där och väntar på mig. Jag tänkte ge henne en present. Hon är den roligaste människa jag känner att ge presenter till, därför att hennes glädje och tacksamhet vet inga gränser, samt att hon har ett så fruktansvärt roligt tonläge med tillhörande trudelutt till då. Men det är inte bara därför, det är också för att jag tänkte tvinga henne att hjälpa mig panta 600 petflaskor i Visby i helgen och hon bör väl få lite lön för förudmjukelsen. JA, 600 stycken! Rena ram(a)lösakalaset. Visste ni att EN återanvänd flarra sparar lika mycket energi som en kokplatta gör av med på 10 minuter. Ja ni ser, vi ska vara verkligt tacksamma för vilken insats sopkorgsrotarna gör för miljön. Och nu ska alltså jag dra mitt strå till stacken.
Hoppas ni alla får en fantastiskt solig, fin, snuskig och romantisk vecka. Känner ni altruismen, va va? Puss!
Motsats
Det är sista dagen på min lediga vecka. Känner mig väldigt nöjd och tillfreds med hur den förlöpt. Nu har jag dock feber och får ställa in mina sista planer, men jag tolkar det som kroppens sätt att streta emot och kräva fullständig vila. Tänkte på ordet motsats idag. Mot sats. JA! Ni ser, jag har vaknat ur mitt frigida ide och objektifierar numera alla som kommer i min väg. Sex sex sex. Porr porr porr. Det känns sjukt bra!
NOW we´re talking.
Jag är gärna full en måndag!
Dåtid, imperfekt
Jag har svårare att skiljas från skor men å andra sidan har ingen samma gigantiska fötter som jag.
Jag har gjort det idag, grävt och rotat i min skrubb som jag har här hos mamma o pappa. Jag brukar kika in lite varje gång och slänga stuff, men från att ha varit sprängfylld med "detta kan vara bra då...." är den snart så gott som tom. Till mammas förtjusning. Jag har inte svårt att göra mig av med saker egentligen, men ibland tar det ändå emot för jag önskade att allt skit gick att återanvända i miljösyfte. Men jaja.
Det jag skulle komma till var att jag hittade en mobil jag använde för 1,5 år sen som jag helt sonika fick igång. I den fanns 126 sms från då. Jag ville nästa böla en stund därför att det hände så otroligt fina saker känslomässigt som jag är väldigt långt ifrån nu. Dessutom fanns där flera sms från Martin, han jag trodde var min blivande man, som sedan dog i en hjärntumör senare under året. Väldigt fint att ha dessa minnen kvar, men tungt.
I samma veva skickade Therese alla låtar vi lyssnade frekvent på under vår resa och när de började skräna ur högtalarn blev det för mycket. Minnen och dåtid är fint men i lagom dos.
Mitt passionerade Vandö
Jag har känt aversion mot Åland ända sen jag lämnade ön för 8 år sen och jag vet med säkerhet att jag inte kommer återvända. Men just den här platsen är trots allt den mest fantastiska plats jag känner till. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, något händer när jag kommer hit.
Fina känslor strömmar i mig!
My day in pictures
Förlåt om jag tjatar...
WE ARE YOUR FRIENDS!
Och så var det egopics @ Bali.
Trots att stranden var den fulaste och trots att maten smakade apa.
Och där vi svettades så sjukt mycket så vi fick ha en handuk mellan benen när vi satt ner.
Where we were at. April/May
Här spenderade vi våra sista veckor på en öde strand med låååååååååååånga dagar och lika långa samtal. Vi åt kilovis melon och mango och läste böcker. Och brände röven eftersom jag blev nudist light. Vi var så fed up på att sola så vi nästan ville gråta - man kan definitivt få för mycket av det goda!
Men mysigt var det med bara bröst, rödbrun rumpa och inoljade kroppar!
Tatueringsplaner
Fear is temporary, regret is forever. Det skulle jag vilja tatuering in någonstans, typ i sidan.
Och så det hysteriskt roliga I blow 4 blow typ på blygbenet. Hah.
La Bella Vita känns också symboliskt om inte Lindsay Lohan hunnit före.
Här kommer en fin variant av with or without you som kanske vaggar mig till sömns. Imorgon väntar en mysig dag!
Jag och Ni
Har spenderat dagen med fina N, som liksom varje gång får mig att känna acceptans inför allt, och lite mindre frigiditet. Jag känner en spirande värme över alla de varma, genuina, accepterande och fria spirits som huserar i mitt liv. För varje nytt, speciellt och äkta möte växer jag själv, och tror att jag hela tiden kommer närmare en förmåga att verkligen älska och känna samhörighet på någon form av nivå, vilket är nytt för mig som varit mycket med mig själv. Jag tror fortfarande på att jag själv är min bästa vän dock eftersom det är mig själv jag ska älska och hänga med hela tiden!
Jag känner kärlek, acceptans och glädje. Och lite mindre neuroser och rädsla. Såna dagar gillar jag!
Eftersom jag suger på att uppdatera här har jag börjat twittra lite mer frekvent på
http://twitter.com/tuttbarbie
Utopisk eufori
Pendlar mellan en utopisk euforikänsla och samtidigt tomhet. Amsterdam var en fristad (inte bara med horor och knark). Sensation white - en obeskrivlig upplevelse som gjorde att jag ville brista ut i gråt när vi kom in på arenan. Musiken, atmosfären, den totala känslan av acceptans. Allt är okej, alla är okej, och alla är ett. Så fint.
(Jag stod still, typ, aldrig)
Som alltid när jag upplevt något så stort känner jag en saknad efteråt. Samtidigt som jag känner en stark glädje.
