Livet livet...

...är bra, även om jag haft diverese utbrott denna vecka. Kanske jag börjar lära mig lacka ur och inte bara le och nicka hela jävla tiden. Jag är rädd för att min ilska ska bli så otyglad så att jag skriker helt obefogade saker dock och försöker därför endast ändra mitt tonläge. Att skrika "och vad fan har du för hårfärg egentligen kärring" p.g.a. hennes översittarfasoner känns ljummet. Men Im trying. Vissa människor är så sjuuuuuukt manipulativa så jag tappar hakan. Jag blir ju så fetmanipulerad. Står där som ett fån och ser det hända!

Imorgon är jag dock tillbaks på land och blir glad och fin igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0