Ett förnyat släktband, en spänning att omfamna
I vår familj tillämpas ingen tvångskärlek. Man behöver med andra ord inte alls älska någon oavsett släktetikett. Vi kämpar för tillåtelse och acceptans, att alla ska få vara allt de är och bejaka det. Inte alltid särdeles enkelt, men inte heller raketforskning. Band och relationer bygger man upp tillsammans, det är ingen enmansshow. Alltså spelar det ingen roll att en part skuggar dig med begär, med bekräftelsespannen i högsta hugg som ändå har ett hål i botten. Fyller dig med skuld och ångest, vill bli älskad och kräver din tid och kärlek, för att ni delar DNA. Du är inte skyldig någon någonting. Det är energitjuvar i sin allra högsta mening.
För mig är det bisarrt. Jag blir illamående.
I alla fall. Efter 25 år har jag börjat hitta min mormor. På ett plan bortom artigheten. Plötsligt länkas vi samman. Genom ödet eller en förutbestämd väg, vem vet. En ny väg att gå tillsammans öppnar sig. Och jag känner mig oerhört välsignad. Jag är spänd på allt det nya, jag har massor med genuin kärlek att ge. Det ska bli lärorikt att möta en äldre människa och hennes bagage, då det är något jag faktiskt saknat. Ready, set, GO!
