La Bella Vita

Jag vägrar beblanda mig med ordet som cirkulerat på allas läppar i vad som känns flera år. Den där influensan, ni vet. Men likförbannat är jag sjuk. Och lite rädd blir jag väl när löpsedlarna skriker ut dödsfall efter dödsfall. Dö ska väl alla, men helst inte bara kola vippen sådär. En jävligt wicked grej jag brukar tänka på är om jag dog nu, så skulle de som tog hand om mitt dödsbo (heter det så?) ju hitta en massa grejer som jag inte hade någon möjlighet att förklara. Inte för att jag tror mig ha så mycket hemligheter, förvisso.

Men vet ni. Jag drömde att jag och en vän hade tagit livet av en karl, mördat honom. Och hon gjorde allt för att röja spåren. Själv hamnade jag i någonslags förnekelse och förvirring. Sprang omkring på hans gård, rökte cigariller som jag kastade runt mig hejvilt. Jag slängde blodiga kompresser i hans egen postlåda, och tog i allt med mina flottiga fingrar. Vi motarbetade varandra kan man säga. Jag visste hela tiden att nu åker vi in, nu är det fängelse för hela slanten. Just då kom en pedofil på en cykel och drog med sig ett litet barn i farten, jag sprang efter och skrek.

Sjukt är det, alla konstiga drömmar.