Ka ching, my ass.
Det äter upp mig sakta inifrån. Det här jobbet.
I takt med att jag vill och gillar att förändra mig själv - söker upp mindre attraktiva egenskaper och förbättar dem - blir jag en lyckligare människa. En roligare, gladare och framförallt snällare människa. Varmare. Mer empatisk, lyhörd och fin.
Men här händer något som får mig helt ur spel, ur balans. De egenskaper jag verkligen vill slita ur min kropp, etsar sig fast utanpå som en kapsel. En hinna av irritation, ledsamhet, orättvisa, oförståelse, ilska, kanske t.om. hat. Jag vill nästan kräkas när jag summerar dagen strax innan jag knoppar. Pengar. Är det verkligen så, att pengar spelar ut alla andra komponenter. Får oss att blunda för vad som verkligen spelar någon roll.
Jag frågar mig själv, när det slutligen brakar ihop. När får man nog?
I takt med att jag vill och gillar att förändra mig själv - söker upp mindre attraktiva egenskaper och förbättar dem - blir jag en lyckligare människa. En roligare, gladare och framförallt snällare människa. Varmare. Mer empatisk, lyhörd och fin.
Men här händer något som får mig helt ur spel, ur balans. De egenskaper jag verkligen vill slita ur min kropp, etsar sig fast utanpå som en kapsel. En hinna av irritation, ledsamhet, orättvisa, oförståelse, ilska, kanske t.om. hat. Jag vill nästan kräkas när jag summerar dagen strax innan jag knoppar. Pengar. Är det verkligen så, att pengar spelar ut alla andra komponenter. Får oss att blunda för vad som verkligen spelar någon roll.
Jag frågar mig själv, när det slutligen brakar ihop. När får man nog?
Kommentarer
Trackback
