Längtan
En ny känsla jag hittat och omfamnat är längtan efter en annan människa. I synnerhet i en romantisk relation. Kan det också vara en produkt av att åsidosätta sig själv en aning? Jag är självständig, men för dens skull behöver jag inte isolera mig från andra människors värme och tankar. Oavsett om de är här, eller där.
Längtan för mig har varit synonymt med något kontraproduktivt, jag har uppenbarligen haft en on-off-knapp. Men ju mer jag tillåter den existera desto mer inser jag att den snarare när en relation. Att den förkortar distansieringen och leder till ett finare nästa möte. Ordet kämpa kan tyckas radikalt, men det är just det jag gör för att våga låta mig dras in i en känslomässig karusell där jag inte är den som styr helt.
Så jag längtar, och så fånler jag.
Måste säga du verkligen inspirerar en i ens självutveckling! :)
Väldigt kul sak att höra från någon annan om en mycket liknande "problem". Det är på flera sätt samma för mig. Hoppas du mår bra och haft en Skön Helg! :D
