Livet på 8 rader
Kom till kanten.
Vi kan inte. Vi är rädda.
Kom till kanten.
Vi kan inte. Vi kommer att falla.
Kom till kanten.
Och de kom.
Och han knuffade dem.
Och de flög.
Fin dikt men hemsk. Man kan kanske också tolka den som att det är någon som ligger och väntar på döden och är rädd, men till slut väljer att släppa taget och falla. Och med att släppa taget menar jag att man inte behöver hoppa från en klippa utan vågar släppa livet och låta döden och det nya komma..
svamlar lite här :) puss o kram till dig
Ja, Jenny, man kan absolut tolka det så. Jag vill försöka se även döden som en befrielse. Vi har alla vår tid här, och när det är dags att släppa taget, så är det. De är ju vi som blir kvar, som får dra det tunga lasset med saknad och sorg.
Tänker på dig och din mormor. Fokusera på alla fina minnen, glädjs åt allt hon lärt dig om livet. Puss!
Oh.. Jag blev förvånad när jag såg vad de andra skrev, är det bara jag som tolkar ''Och de flög.'' som att de fick hjälp med att upptäcka sina 'vingar' och inse att de kunde något de inte visste att de klarade av? Kanske handlade om död, men, är det ingen annan som tolkar som jag?
Ja absolut, i första hand tolkade jag "de flög" som att de insåg styrkan i sig själv. Lät sig själv falla och besegrade då hinder med sina nyupptäckta vingar. Vilket också är det jag kan relatera till i mitt liv just nu.
Men jag förstår Jenny, som just nu är så nära döden, men sin sjuka mormor. Att döden kändes som en naturlig tolkning.
Åtminstone jag tolkar ofta in vad jag känner just nu, vad som spelar någon roll och går igen i livet.
Jättemysigt att ni reflekterar hur som helst. Kärlek till er!
