And I feel fine

Min förmåga att visa mig sårbar är nästan obefintlig. Ni vet, det är då man måste släppa sitt krampaktiga tag om kontrollen. Ge sig - för risken att bli förminskad. Det är ingenting man modifierar bara sådär över en natt. Eller man kan väl förvisso kasta sig över kanten, alltid. Jag gör det, understundom.
Mitt sista övergripande hinder för att bli den frimodiga människa jag strävar efter att bli,
är just, sårbarheten.

En stor muskulös famn pockade lite på den igår. Och tog mig till skyarna. Helt obekanta känslor; pirr, förvirring, glädje, extas, värme, smärta. Mer, mer, åh MER.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0