Nu måste jag snart skynda mig. (Egentligen inte)
Sömn har fått en helt ny betydelse för mig sedan jag började kliva upp 03.10 på jobbveckan. Människor som kliver upp 05 eller 06 förtjänar en släng respekt, okej, men kom igen jag går upp mitt i mörkaste natten. Således känns sovmorgon som en riktig lyxvara idag, mer än den någonsin gjort. Att ligga och kura under 2 täcken och 9 kuddar till klockan 11.45 ger mig inte den minsta släng av tvångstankar att gå upp och vara produktiv. Vidare förlägger jag majoriteten av mina aktiviteter till eftermiddag och kväll. (Nu vet ni plötsligt varför jag är så "busy" på förmiddagarna).
För många av mina närmaste är det galet, de skulle aldrig välja att sova bort "dyrbar" tid eller orka vara så egenputtinuttiga med hjärtformad frukost och favoritmusik och tandtrådspill och myspys, ensamma. Det är nästan så jag kan bli stressad nu 12.20 av att jag ska vara någonstans klockan 17. Och klockan 21. Och hinna göra ett, hör ni, ETT ärende innan. Det, däremot är lite galet. Men så fort jag slagit på duschen och gurglat min dagliga ramlösaburk så kan jag knappt vänta att få springa iväg, och det slutar med att jag är på plats redan klockan 16. Det är också vansinne.
Men något helt annat; idag myser jag i känslan av att mamma, syster och jag har planerat en resa tillsammans. Vi ska inleda 2010 med en långweekend till Skottland. Hur kul?
