La Bella Vita

Jag vet inte om ni märkt det men jag har inte varit ute och ramlat på 2 månader, jag har totally tappat suget att klubba, vingla runt stupfull i höga klackar med tvättbjörnslooken. Egentligen har krogen som koncept varit halvhet länge men känslan satt ändå kvar från den tiden då man inget hellre ville än springa där i dimman bland alla diffusa själar. Jag har gjort några halvhjärtade försök men det är dött. Not funny. At all. Fylla i all ära men under mer ordnade former, om ens då. De diffusa själarna kan man hitta genom andra mer filtrerade nätverk, i dagsljus. Och lättare greppa dem. Man är ju inte vampyr bara för att man har flytt nångång.

Man kan få coolare rus av att möta sina rädslor, eller hänga med verkligt viktiga personer, eller läsa en jävla bra bok. OCH AV ATT HÅNGLA. Och att motionera faktiskt. Säkert av riktigt god mat också även om jag inte har utvecklat smaklökarna till den nivån ännu. Inte så rock n roll va? Det är det som ser minst rock n roll ut för världen, som rockar inuti.

Hångel som sagt;