A view.

Nu som då slås jag av min egen valör.

Sänkt självkänsla eller brist på syn av mitt eget värde är ju något jag dagligen dragits med under lång tid av diverese olika anledningar. Och det är knappast en nyhet. För de, som gillar att säga "told you so" kan det kännas som en seger. Som att ni får det rättfärdigat att jag har en extra fyllig bröstkorg jag betalt för, eller ständigt uppsvällda läppar som även de kostat pengar, av en sorglig och patetiskt anledning.

Trots flera människors oförlåtande och rädslobaserade uppfattningar, eller förvisso i viss mån mina nära- och käras helt enkelt genuina bryende omtänksamhet har jag alltid sett det som min uppgift att förmedla så mycket mer.

Att visa, att man inte behöver lägga en negativ värdering i viljan vara sexig eller snygg. I att hitta sin identitet och leva ut den. Oavsett hur den ter sig. Ända sedan den dagen jag valde att fylla ut en eller annan kroppsdel har jag, givetvis, stött på grisighet såväl som värme.

Jag väljer att se och omfamna värmen, och inte göra så mycket mer än notera det övriga i en dimmig marginal.

Jag kan inte betona detta mantra mycket nog. (Och det är helt OK att få stånd nu)

MEN:

Det ena behöver aldrig någonsin utesluta det andra.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0