Alkoholen
och semestern lämnar sakta men säkert kroppen. Barcelona var grädden på moset. Idag har jag drömt förskräckliga drömmar, katastrofdrömmar och spökdrömmar. Jag gick utanför kroppen och såg mig själv, i panik, och min mamma svarade - Neeeej, du går för fort fram i din andliga utveckling, du är inte redo för det, än -. Hua. Antiklimaxet har hängt över mig som en liten gris hela dagen. Jag vill förevigt äta middag klockan tjugotvå i ett konstans rosérus och känna mig som en dekadent prinsessa. Alltid ligga i poolen och dricka cocktails innan lunch. Även om jag förmodligen skulle kola vippen vid trettio.
Sommaren som jag vet den är över. Ääääähh, orka vara så dramatisk. Men det känns lite så, nu är creme de la cremen över för denna gång. Även om man hur mycket man än frotterar sig i drömlivet ibland sugs ner i trötthet och längtan efter det enkla. Men ändock, varje gång -
Euforin, och så dippen.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Touché.
Dricker en kopp te på balkongen och tänker,
jag är ändå lyckligast i hela hela världen.
Sommaren som jag vet den är över. Ääääähh, orka vara så dramatisk. Men det känns lite så, nu är creme de la cremen över för denna gång. Även om man hur mycket man än frotterar sig i drömlivet ibland sugs ner i trötthet och längtan efter det enkla. Men ändock, varje gång -
Euforin, och så dippen.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Touché.
Dricker en kopp te på balkongen och tänker,
jag är ändå lyckligast i hela hela världen.
Kommentarer
Trackback
