Takkronorna, I touch you.

Jag tackar min andliga guide och övriga inblandade som bäddade ner mig igår utan fest i kroppen. Jag behöver min vila. En fredagsklyscha med stillhet och kli på ryggen. För att återuppstå och hitta formen för sensommarens absoluta klimax. Det är systertrion som kan leverera, och det är Petra. Det är sista kvällen innan de lämnar mig för livet i NY. Det är champagne. Det är den fantastiska kontrasten till just vila. Det är en utopi. Fast en verklig sådan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0