Two pairs of leg, svammel.

Först skratt inuti som räckte jorden runt. Nu är det natt och jag kan ej sova, trots leopardlakan, trots dreamguyen jag faktiskt delar säng och hem med. Vårt, alltså VÅRT hem börjar arta sig, man börjar se att det bor en rosa barbie här nu. Men han låter mig alltid sova nästan fram till middagstid så mitt dygn är avigt. Kanske för att det tar en dryg vecka att väcka liv i mig, snarkmössan.

Men tiden går så långsamt på natten. Och den är så fin. Och tyst. Vänlig och varsam.
Vilken tror ni är min stjärt?







Kommentarer
Postat av: Ben

Den närmaste;)

2011-10-14 @ 23:52:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0