La Bella Vita

Men. MEN. Ett stort men. Egentligen lämpar det sig inte för längtan och önskningar nu. Det lämpar sig att söka efter befrielsen. Idag packar jag min sista jobbväska. Idag är sista gången jag fyller den sprängfyllda och tunga necessären med dubletter eftersom jag aldrig minns vad jag lämnat på jobbet. Sista hejdået och den speciella sucken i dörren.

Jag kan inte förstå det. Jag tror inte heller jag kommer att förstå det förrän nästa gång kommer då jag ska åka, men inser att jag får stanna hemma. Kanske är det den dagen den totala känslan av frihet infinner sig? Eller, om sexton dagar när jag kliver av. När min hytt ekar tom, redo för någon annan att ockupera. Hur som, så vet jag att ingenting någonsin känts så definitivt och självklart som detta.

Vi närmar oss ett SLUT.