Come what may
De tio dagarna närmar sig sakta slutet och jag har haft en ovanlig mottaglighet för reflektion i kroppen. Eller ja, hjärnan. Jag förebereder mig för en ny livresa. Det lilla barnet i mig verkar göra en djupdykning ner i förflutet mörker och polett efter annan trillar ner. Det är stundtals ledsamt men som vilken terapi som helst. Läkande.
Kommentarer
Postat av: Farbror Roffe
Minns att du inte står ensam!
Trackback
