Plötsligt händer det.

Bland vissa människor vill jag inte ens öppna munnen. Vill inte ge dem något av mig själv, det är jag inte skyldig någon. Kanske har inte alla övat upp den intuitionen att de vet, men jag vet på långt håll om det finns något där, något som helst att hämta. Utbyte för båda.

Men med vissa människor rinner det som ett såll. Det finns någon slags tydligt uttalad acceptans från första repliken, kanske t.om. blicken. Och värme. Då går tolv timmar upp i rök i samtal och åter samtal, skratt och gråt. Tiden bara slukas. Det händer inte särdeles ofta, men när det väl gör det förstår man varför man krigar på. Då kan man på något sätt relatera till det ökända "klicket".




Kommentarer
Postat av: Farbror Roffe

Bara för dig Myrååå, bara för dig.

2010-01-05 @ 23:48:24
Postat av: Mia

Hahahaha. Always make me smile :0)

2010-01-07 @ 14:51:11
URL: http://smutsigtimin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0