Aldrig försent, att säga som det är.

Gårdagskvällen: WhiskyCola, insikt och kontrast. Tre livselixir. 

Kan annars rubba små berg. Försöker bena rädslor och åtminstone putta lite på dem. Det är många som lyfter mig nu, och jag låter det ske, efter bästa förmåga. Är nästintill paralyserad av skräck inför intimitet men ställer mig emellertid på oskyddade platser. Ibland undrar jag om jag är rädd för att verkligen bli sedd och inte kunna se tillbaka. Märkligt nog, ju starkare jag känner mig i mig, desto räddare blir jag. Jag känner mig försökande, jag blir aldrig hundra procent passiv, jag är på ständig jakt framåt och någonstans måste det få räcka.

Vi måste glömma det vi tror att vi är, för att bli det vi verkligen är.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Wow vilken blick. Skulle man också kunna säga...

2010-01-04 @ 18:49:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0