Min vän av porslin

Vet ni känslan av att hålla om någon som är påväg att ätas upp inifrån och ut av smärta? När vågskålen plötsligt tippat över och ingen tröst finns att ge, mer än den största av medmänsklighet och värme du förmår dig uppbåda. Men den räcker inte, orden räcker inte, känslorna är hopplöst oförmedlingsbara.

När ett ytligt champagnefniss plötsligt övergår i nattsvart sorg. Och ingen vet varför, ingen behöver heller veta just då. Ibland vet man senare, ibland inte. Det enda som spelar roll är att det är igång. 

Rollercoaster, jag vill att alla ska känna. Det finns ingenting finare än att känna.
Du måste våga förstå och veta att jag älskar dig, no fucking matter what.
Nu växer vi.


Progress, changing
Growing then giving up
Somehow we´re never quite prepared



Kommentarer
Postat av: Jane

Jag börjar känna en massa saker, som att det är synd om den som inte känner. Som att det är synd om dig som känner att en inte känner.



Lars Winnerbäck - Stackars

2010-06-30 @ 15:07:15
URL: http://thediarybitch.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0