La Bella Vita

Okej, dags att börja tafsa lite på själen igen. De senaste två veckorna har jag inte varit mycket annat än kär, kåt, full minst en gång om dagen och stundtals väldigt väldigt trött. Jag klagar inte, jag har älskat och ömmat för varje given minut. Men lättjan, den är aldrig evig. Eller det kanske den kan vara men jag vill inte att den ska vara det.

Jag har en vecka kvar som sybarit. Och nu vill jag på riktigt ner i spökträsket. De är runt mig, sveper omkring som vita slöjor. Energivågor jag inte kan ta på, men som vill ha min hjälp. Jag vet inte varför jag käppar. Mellan sömn och vakenhet strömmar det förnimmelser starkare än någon fan kan förstå. Så mycket information, men jag står bara tafatt och otillräcklig.

Åker imorgon, till Gambia. Inte för de stora svarta kukarna, nej.
Jag ska bli brun. Jag ska läsa. Och jag ska komma åt dem, de där döingarna.
Nu ska det lossna. Damn it.