Ge sig hän

Alltså.
Det kan kännas tjatigt att om och om igen skriva om hur sällsamt fint jag mår. Energierna som omger mig. Konsensus mellan mig och universum. Lugnet.

Den del av mitt intellekt som alltid reflekterar, kivas och längtar efter att finna nya sanningar är på hold. Inte med flit, det är den självverkande konsekvensen av att jag känner mig uppfylld på alla plan.

"Attrahera värme" var uppmaningen jag fick när jag stod i en förvisso chosefri tillvaro men ändå med inslag av att bara trampa på samma ställe. Min andliga guide bad mig atthera värme. Som vanligt satte jag orden i praktik. Jag var på många plan ofrivilligt introspektiv.

Den enklaste lilla replik, som var tvungen att komma ur en annan mun, för att jag skulle förstå, som reformerade samtliga relationer. Plötsligt stod allt så klart.

Jag vill vara en självständig och självmedveten människa. Det är mina absoluta viktigaste attribut som definierar mig som person.

Men att vara det och samtidigt våga hänge sig andra -

Det är nytt. Det är stort.
Och det är precis det stundande kapitel handlar om.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0