If you can dream it..

Igår försökte jag få fatt mina drömmar.
Som barn var jag en liten visionär. Världen var min och din och allas och ingen rädsla fanns. Undrar när den rotade sig, rädslan. Krampen i organen. Idag är jag en liten ihoprullad mask som dragits upp ur jorden och lämnats för att torka ut. Uttorkad, precis så.
Människor strävar och springer och drömmer och även om de inte vet låtsas de. They fake it till they make it. They act as if.
Jag kan säkert skådespela mig igenom ett helt tomt liv och tro att det är bra så. Säkert. Jag känner mig själv. Men då skulle jag missbruka efter en inte överdriven lång tid. Knark eller spel eller mat eller sex eller människor eller alltsamman.
Jag ska inte hamna där. Mentalt har jag redan klivit på ett annat tåg.

Men jag hittar inte drömmarna. Jag kan se en strimma någonstans, sinnessjukt långt borta. Hur gör jag för att få fatt dem?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0