Att ta regi

Jag kom plötsligt på, att när jag var liten och spelade mycket teater. Det är en gång jag har känt mig värdefull och uppskattad för något jag åstadkommit inför de som vill värdera mig. Och jag kommer ihåg att det alltid var så många som kom för att se på mig. Jag gjorde dubbla roller och det var aldrig någon big deal, det var det mest naturliga i världen. Och jag fick mängder med blommor. Så mycket större blommor än de andra. Så många fler. Jag älskade teatern, jag undrar varför jag slutade.

Paradoxen i mitt liv är att jag å ena sidan låter min omgivning regissera mig. Å andra sidan pekar jag ett stort fuck you till hela etablissemanget och går min egen väg. Jag kan leva för att behaga men samtidigt känna tunnheten i det och hellre leva ensam.
Narcissism möter ego möter rädsla möter förvirring möter passivitet möter en skör liten själ som gör sitt bästa för att ge tillbaks. Jag är förmodligen en pain in the ass att leva med -
- så jag beundrar dig LOVE. Det gör jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0