Psycho
Må jag vara en borderlinebrud med min brist på empati, mitt dysfunktionella känsloliv, min vacklande syn på mig själv, min promiskuösitet, mitt pendlande mellan idealisering och nedvärdering, min tendens till att missbruka (allt), min separationsångest och destruktivitet.
Emellertid jävligt bra på att hålla själva "störningen" (gud vilket ord) i form nog att älska och älskas och leva ett relativt stabilt liv. Jag är ingen tickande bomb och känner inget behov av att utredas för medicinering. En del dagar känner jag mig nästan helt vanlig, också.
Men så kommer dagar, när jag undrar om inte alla bara är störda. Mina antonymer?
Överdrivna empatiker.
Intellektstyrda järnmänniskor.
Självgoda divor.
Kyska nunnor.
Medelmåttiga möss.
Nykterister.
Apatiker.
I mina borderlineögon verkar min värld ändå rätt så festlig, i såfall.
Kommentarer
Trackback
