M Ä N

Med en pappa som inte varit överdrivet mentalt närvarande, en storebror som varit än mindre dito, en drös med män som utnyttjat min taskiga självkänsla och det faktum att jag således aldrig haft några riktiga vänner av manligt kön, plus att jag jobbat i kvinnodominerande yrken där småfeta självgoda manschauvinistiska auktoriteter klappat en på stjärten, har jag varit smått neurotisk kring män hela mitt liv. Inte helt oförståeligt kanske om man frågar vilken hobbypsykolog som helst.

Faktum är att det var när jag träffade Micke jag insåg att män är människor. (Och att inte alla lider av hora/madonna komplex).
Idag är min närmsta chef en man. Han är fin mot mig. Väldigt osexuell och omtänksam. På min utbildning var det jag och en drös män. Även dem, väldigt osexuella och hålla-handen-på-axeln-och-fråga-hur-mår-du-snälla. Den enda som kommenterade mina bröst var, ta-daa, bög. När jag är på jobbet är där förvånansvärt mycket män. Ja, visst en del har den där blicken, men långt ifrån alla. När vi får åka gratistaxi hem från jobbet har jag snällt fått åka med ett par män som ska åt samma håll. Trevliga, enkla män. Män, män, överallt män. Och jag bara är. Och det funkar fint.

Det gör mig glad. Jag skiter i om de sedan går hem och runkar eller om de i all min naivitet fnissar bakom min rygg, jag menar inte att jag älskar just de här männen. Men jag älskar att jag slipper gömma mig för dem. Att jag får känna mig lite lite helare. Och inte så jävla uppfuckat weird.

Kommentarer
Postat av: Frikk

Lite oskön öppning, men det gick ju bättre längre ner. Gott att det ordnat sig för dig :) Ps: Alla män gillar inte tuttar ;)

2011-02-23 @ 20:25:29
URL: http://frikk.blogg.se/
Postat av: Pandis

Jag blev valdigt berord av det har inlagget... Puss skatten

2011-03-03 @ 08:00:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0