I think I'm back
Igår kändes det som att livet återvände inne i mig, efter att ha varit svävande en bit bort i en sisådär tre veckor. Stress/press är min största fiende. När det är mycket att göra och lite, eller bara mindre tid, så går psyket i total strejk. Jag blir en tunnelseende arbetshäst, trots att jag kanske drar en tom vagn samtidigt som någon annan drar ett ok. Jag är bra på det - att jämföra mig. Look around, alla andra kör på i tvåhundra och tycker en god natts sömn hör till pensionärslyx. Eller kan inte ens tänka tanken att det skulle vara socialt accepterat att dra sig undan. Man måste typ vara en artist, skadad efter ett liv i rampljuset för att vara befogad det livet.
Jag tros har varit en luffare i tidigare liv. En dagdrivare, lebeman, vivör, livsnjutare - kalla det vad som. Drömma, gå, leva, drömma, njuta.. Precis så. Fragmenten som hänger kvar är högst påtagliga. Vi satt i parken idag, jag och min bebis. Satt där sida vid sida och iakttog livshetsen. Jag känner honom inte tillräckligt väl än för att veta om han levt många liv, men det känns så. Två hundraåriga själar en söndag i solen på en parkbänk.
Det är liv.
Inte det här.
Kommentarer
Trackback
