Bagage drop

Hade en kortare konversation med ett "ex" eller vad man ska kalla de där gamla männen som jag hade jävligt dysfunktionella relationer med förr i tiden. I alla fall är han ännu mer emotionellt störd än jag, och det är en av orsakerna till att jag slutligen kastade iväg honom i nej-tack-högen bland alla de andra försökskaninerna. Dock skrev han efteråt ett långt fint kärleksbrev och öppnade upp sitt skal. Det var dramatiskt nog för sent för min del, men det visade på att han kan om han verkligen vågar. (Och det avslutade vår relation på ett mycket fint sätt). Jag blev hans "the one that got away" och jag vet att han alltid kommer banna sig själv för att jag hann dra.
Det jag dock ville poängtera för honom, för att han inte ska pissa så hårt på sig själv, är att han har ett fint hjärta. Och att det är aldrig är för sent att göra om och göra rätt, om än med någon annan i det här fallet. Jag är den sista som klandrar honom, därför att jag känner till hans bakgrund och jag tror stenhårt på att man får vad man ger MEN att man bara ger vad man redan fått.

Många tycker det är skitsnack. Att om du t.ex. haft en förjävlig barndom så vill du ge dina barn den raka motsatsen själv. Well - congratulations säger jag då! Om du är så stark och verkligen klarar av det, då ska du tacka dina gudar. Jag tror ändå att allt vi upplever formar oss så märkbart att vi utan att kanske alltid veta eller märka det, applicerar vidare mindre smickrande små fläckar på vår omgivning. Barn, partner, vänner. Sen kanske fläckarna förvisso blir mindre ju mer du bearbetat/gått i terapi/eller vad du vill kalla det. Men jag har svårt att tro på en total motsats helt baserad på vilja. But that´s me.
Så kan man absolut hävda att man aldrig kan använda sitt bagage som ursäkt för hur man beter sig. Och jag är beredd att hålla med. Däremot är det absolut en förklaring. Det är väl i både relationen till sig själv och den man har till andra, i den aldrig sinande processen att verkligen se varandra, viktigt att ta i beaktning just - varför? Därifrån kan man göra aktiva val.
Varför gör jag såhär? Varför gör du sådär? Det är skillnad på att säga därför att.. och sen förbli passiv. Eller att reflektera över sitt svar och se vad man är villig att möblera om. Jag anser mig ha en del fuck-ups jag ligger passiv i därför att ingen eller inget aktivt uppmanar eller rentav tvingar mig till en förändring. Sen har jag en drös jag tampas mer eller mindre med varje dag på grund av indirekta önskemål av mig själv och världen runtomkring. Och så har jag en del som jag faktiskt bemästrat och rest mig ovanför. En dag kanske jag får den där käftsmällen som svider så hårt så jag trillar ihop och bara gråter. Och det är där och då jag får välja - ligg kvar i offerkoftan eller res dig upp och slåss.
Jag behöver ofta bli knuffad jävligt långt ut på stupkanten innan jag agerar, för jag är jävligt rädd och är som en liten hal räv som vill slippa undan om jag kan. Just därför är jag konflikträdd ut i fingerspetsarna. Jag eftersträvar en balans i utmaning versus acceptans. Jag behöver knuffen men man får inte knuffa för hårt för då faller jag som ett korthus. Jag behöver tonvis med acceptans men det får inte heller slå över för då blir jag som ett hjälplöst barn. Låter jag som en lätt människa att leva med? Näh.
I alla fall.. Jag skenar alltid iväg på sidospår. Mitt syfte med texten var att påvisa att det förflutna finns alltid kvar någonstans och genomsyrar mer eller mindre vem vi är. Det rättfärdigar inte brott eller negativa upplevelser vi utsätter andra för men det förklarar. Och för mig räcker en förklaring mycket längre än ingenting alls.
Om man bara gick och lämpade av allt lika lätt som man kastar väskan på flygplatsen skulle det ju
inte finnas mycket människa kvar?


Kommentarer
Postat av: Lilla Monstret

Du är före alla andra, som om du vore google utan sökfunktion, det är som om du levererar informationen man inte visste om att man sökte efter.



Det känns plötsligt så futtigt att bara säga tack.

2011-06-09 @ 20:35:33
Postat av: Ida

Mmm, jag kan köpa att bagaget (som vi alla har) är med och påverkar, men jag tror minsann man kan ge mer än det man fått tidigare!



Man behöver inte har fått någonting själv för att se eller förstå att "Ahhaa! Det är SÅ man ska göra!". Tror jag iaf, jag skulle vilja påstå att jag gör så iaf (inte för att höja mig själv eller så), men jag ger fan så mycket mer än vad jag fått...inte just NU kanske (nu får jag kanske tom mer än vad jag ger). Men räknat med allt som hänt tidigare....



Puss Mia!

2011-06-10 @ 14:44:01
URL: http://vattenskida.blogg.se/
Postat av: Emelie

Svar på: Jag har ungefär samma story och gjorde mina tuttar på Proforma. It changed my life :)

Lycka till!



Men jaha! ÄR det inte du som kom och hälsade på Petra på Proforma? Jag är ju hennes rumskompis haha :)

2011-06-11 @ 10:21:42
URL: http://missboobie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0