En stilla undran
Hon frågade vad jag skulle bli när jag blir stor? Det vet jag inte, svarade jag och försökte krampaktigt låta obrydd och glättig. Även om jag fick bita mig i läppen för att inte låta skammen skölja över mig och förminska mig. Hur gammal är du då? Tjugosex. Det enda ögonblick någonsin i nutid, jag önskar jag hade kunnat pipa fram ett arton.
Du är innehavare av nya millenniets intelligens, att kunna skriva såhär är det med fler än tre ord och att få läsaren att öva omedveten själs vandring.
Sitter här med händer som få handskar är tillräckligt stora för och försöker formulera mig relativt noggrant med hjälp av det lilla tangentbordet att jag just försvann för en stund.
Jag har gått igenom din text som en labyrint utan att vilja hitta utgången med tanke på att jag kan ha missat något.
Jag känner inte alls någon likhet med dig men jag känner en beundran till det du skriver, precis som den finniga tonårs killen längst bak i klassrummet känner för plugg hästen längst fram med flätorna. Tänk om man kunde det hon kunde för en stund, men ändå ha scans falukorv kvar.
Jag gillar speciellt den korta biten om Hitler och djuren. Även om han må vara en av dom hemskaste människorna genom alla åren, så har jag svårt att tro att han inte hade annat än ett sky högt IQ för att kunna manipulera så många människor och än idag nästan kunna ha ett lika stort inflytande på människor som Jesus(fast på ett negativt sett).
Djur är mer lojala, dom vill inte ha den senaste bling bling och om dom skadar någon så är det OFTAST för att överleva.
Jag vill bara avsluta med ett tack. Att skriva av sig just i detta ögonblick var som att prata med en vägg, det slår dock ändå att behöva betala hutlösa priser under denna ekonomiska samhällskris.
Precis som när några bastards fick för sig att ta en guldpeng för att kunna få gå på toa, vilka jävla rövarpriser.
Jag vill ge dig ett stort Tack i retur. Tack för att du tog dig tiden att dela med dig av din känsla. Tack för att du påminde mig om varför jag älskar att skriva. Tack för att du på något sätt ser mig bakom orden. För det är precis så det känns. Kan jag få en enda människa att ge mig den responsen du just gjorde - då spelar ingenting annat någon roll.
Så återigen, TACK!
Du värmde mig inifrån och ut.
