La Bella Vita

Är nu bara urlakad, svältfödd på andlighet. Alla inre organ utbytta mot Agda nittios. Springa-ute-kvällefterkväll-livet är inte min melodi. Finito, nu. Tackar för den gångna veckan, tackar för kvällar som fyllt mig med mycket annat. Men nu dags att tanka med nyktra, klara och mer långvariga energier.

Faktiskt känns det som jag mjölkade sommaren 2010, den absolut bästa någonsin - på dess sista krampaktiga varande. Gav och fick.

Jag säger hej och välkommen till höst. En höst jag ska förvalta så väl.

Gud så knäpp kväll. Förmodligen tycker man alltid att ens eget liv är märkligast, roligast, bäst och jada jada. Fast ibland undrar jag hur många excentriska kvällar jag kan lyckas medverka i. När jag saxar dagen efter så tar det aldrig slut, allting är små kapitel för sig. Jag säger då det, jag är ingen skitbra förebild för era kids.

FYI: För inte överdrivet längesen satt jag och fantiserade sexuellt om en kvinna som jobbade på ett fik. Rå-objektifierade henne. Inte jättesällan tänker jag på girls i just sexuella sammanhang. Och efter gårdagen kan konstateras att en dominant kvinna är typ det hetaste ever. Alltså på riktigt.

Jag tackar min andliga guide och övriga inblandade som bäddade ner mig igår utan fest i kroppen. Jag behöver min vila. En fredagsklyscha med stillhet och kli på ryggen. För att återuppstå och hitta formen för sensommarens absoluta klimax. Det är systertrion som kan leverera, och det är Petra. Det är sista kvällen innan de lämnar mig för livet i NY. Det är champagne. Det är den fantastiska kontrasten till just vila. Det är en utopi. Fast en verklig sådan.

Att dinera på fina restauranger, för att sedan inta dessertdrinkar på stilla cocktailbarer med genuin service, frottera sig i låga lugna samtal, för att sedan göra helomvändning och slå klackarna i taket. Det är precis så jag alltid vill att mina kvällar ute i Stockholmsnatten ska se ut. Igår var spontaniteten närvarande, kraven icke-existerande och humöret på topp. Det var vi mot världen. Klick klack..

Trippar darrhänt iväg, utan näring i kroppen, med volym i håret, tryck i bröstkorgen, put i rumpan, höjd på skorna, mismatch på outfiten och så mitt überglammiga dockansikte. Nästa; Teatergrillen med kvinnan som får mig att älska livet.

I gotta feeling..

När jag går ut, ut, alltså ut i den senare natten, vilket är sällan, gör jag det av två så tunna och egentligen helt ekivoka anledningar som att få känna mig rättfärdigad i min ytliga existens samt bli dränkt i spritångor. Sen är det förstås musiken, om den är bra. Igår lyfte jag taket på F12, kände mig som tjugo igen, odödlig. Var sådär happy huggy feely. Gick runt och ljög för alla män. Hah, säkert kände de alla varandra och sen garvade de åt mina små skådespel. Stockholm är ingen stor stad, i synnerhet inte utelivet, så sånt där bör man inte göra. Men det är så roligt att vara en parodi på sig själv, en påhittad överdriven figur. Det känns nästan som ett måste idag, att distansiera. Jag har ett högst verkligt och fantastiskt liv, där mitt behov av integritet expanderar hela tiden. Samtidigt är jag en exhibitionist och ett uns teatralisk och har behov av att få agera ut det. Men jag vill inte fläka ut vem jag är, på riktigt, för små brats som förlorar vad och viskar att de bara måste känna lite på tutten. Då heter jag Candy, Alexis eller Crystal, fnittrar, pudrar näsan och har ett ständigt munplut.

Sen finns det inget bättre än att nästa dag vakna som sju svåra år och se mitt riktiga liv ligga bredvid mig.
Och få kvalitetskuk och oändlig kärlek.

Det bästa av två världar, yes.

Så mitt i allt. Pang. Jag är så fucking stängd för nya människor så jag missar att se.
En kollega jag inte ägnat många meningar räckte över sina tarotkort och jag tänkte okej. Öva, sa hon. Eller träna. Minns inte exakt.
Jag lade korten, bara två gånger. Men det var starkt.

Nästa morgon stod hon med håret på armarna i hundraåttiograder.
"Det är någon här nu, du måste hitta ditt eget sätt att ta in"

På kvällen fick jag en ande på besök.
Men så igen grät jag av skräck och bad henne gå.
Frustration.

Bloggplågslista!
Jag läser aldrig sånt här själv, men du kanske gör det?

Alkohol: Yes please, ofta och kallt. Everything goes.
Armhävningar: Är något för förljugna masochister.
Blyg: Nja.. snarare obekväm i vissa sammanhang.
Beroende: Fysisk närhet, smink, havet, poesi och internet.
Blir glad av: Micke, vänner, skor och leopardmönster.
Djur: Älskar jag villkorslöst.
Drömmar: Förverkligar jag på löpande band.
Dåliga sidor: Kontrollbehovet, självkritiken, empatistörningen och konflikträdslan.
Ekonomi: Är jag en fena på om det behövs. Har aldrig avstått en dröm p.g.a. moneyissues.
Familj: Jag och Micke, snart en krulltott till. (Och javisst, mami, papi, syskon x 2)
Festar: Inte speciellt ofta längre, men det var länge mitt enda fokus. Alltså är jag riktigt bra på det.
Fobi: SJÖGRÄS!
Foto: Är något jag gärna lär mig.
Född: Genom mammas mus (!), 1984.
Gillar: Svåra ord, hotell, cocktails och hundnosar.
Graviditet: Två ofrivilliga, längesen.
Gråter: För lite och alltid ensam.
Gör dagligen: Speglar mig, äter och onanerar.
Hatar: Djurplågeri.
Hypokondriker: Njet.
Imponeras av: Osjälviska och empatiska människor, poeter och frimod.
Intressen: Att livsnjuta.
IQ: 120+. EQn inte lika bra, tyvärr.
Jobb: Ger pengar.
Knark: Är härligt härligt men farligt farligt.
Kamera: Canon IXUS 90 IS, önskar mig ny!
Kläder: Less is more.
Kompisar: Extremt få men desto mer älskvärda.
Länder jag besökt: Åhh? Belgien, Skottland, England, Frankrike, Turkiet, Grekland, Kroatien, Holland, Spanien, Dubai, Israel, Dominkanska republiken, Gambia, Thailand, Kambodja, Singapore, Laos, Vietnam, Malaysia, Indonesien. Sverige, Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland.
Längd: 171 cm.
Motto: Sanningen ska göra dig fri.
Musik: House.
Musikalisk: Jag har ett sjujävla gehör.
Naglar: Rosa. Föredrar gelé.
Natur: Älskar jag.
Politik: Heter stadskonst med ett annat ord.
Rakning: Under armar, ben och pussyn.
Rädslor: Att bli underskattad och/eller övergiven.
Samlar: På ögonblicksminnen.
Sover: Sent, mycket, ofta och gärna nära.
Talang: Jag är medial.
Tränar fysiskt: Genom att bära två kilo tuttar.
Tränar psykiskt: Allt, hela tiden.
Utbildning: Hud- och spaterapeut.
Vill: Ständigt utvecklas som människa.
Äcklas av: Kött samt hår i golvsilen.
Äter: Helst fisk. Sen pasta.
Önskar: Ekonomiskt oberoende.

Nej jag är inte död.
- Bara fokuserad.
På.. att leva.

Först skratt inuti som räckte jorden runt. Nu är det natt och jag kan ej sova, trots leopardlakan, trots dreamguyen jag faktiskt delar säng och hem med. Vårt, alltså VÅRT hem börjar arta sig, man börjar se att det bor en rosa barbie här nu. Men han låter mig alltid sova nästan fram till middagstid så mitt dygn är avigt. Kanske för att det tar en dryg vecka att väcka liv i mig, snarkmössan.

Men tiden går så långsamt på natten. Och den är så fin. Och tyst. Vänlig och varsam.
Vilken tror ni är min stjärt?

Att asgarva så att rectus abdominis och erector spinae både svider, vrider och tillslut domnar är så obeskrivligt välgörande för själen. Det finns en trio systrar plus en bonussyster, som när vi ses ses släpper alla hämningar, all moral och all PK. Inte för att vi svämmar över av dessa egenskaper i övrigt, men ändå. Så vi kastade oss på en båt med butler, för att frottera oss i hattar och champagne för ett episkt oförglömligt dygn.

Åh snälla.. kan ni bo i min handväska.

New Yorks stolthet, tillika min skratt-soulmate Jolanda vet hur man levererar en pose:

När du ser tillbaka kommer det finnas saker som du ångrar.
Du tog fel beslut.

Fel..

Du tog rätt beslut.
Livet handlar om beslut.

Vilket du än tar, tar du det enda möjliga.
Annars skulle du ju tagit ett annat.

Allt vi gör, väljer vi.
Så vad finns det att ångra?

Att jobba igen efter semester behöver knappast någon närmare presentation. Det sög. Men jag är stolt över mig själv, jag har jobbat med många puckar under veckan som glidit relativt smärtfritt förbi. Jag har skaffat mig oerhört värdefulla insikter i hur och vad jag ska göra för att stänga av, sätta på, leverera och få. Hur jag ska låta negativ energi passera och låta motsatsen smeka mig inuti.

Min andliga själsvän uppmanade att våga fråga något nytt, omvärdera - och praktisera det. Coolt, precis vad jag gjorde. Jag är en gammal själ men har lätt för att bli passiv. Men en spark i röven och vi är på det.

I: Du vet.

And so do I.

Tror ibland jag är en hund född i en människas kropp. Jag har ju nästan samma kommunikationsproblem och vill helst bara trycka näsan mot de jag tycker om och bli kliad på. Att bli kliad på är det bästa, alla kategorier. Och vila hela dagarna, möjligtvis ta en promenad - som en gammal hund. Jag äter ungefär likadant, slafsigt och mycket. Tycker det räcker med några få ord. Gnäll, skäll, morr eller pip.. Detta bland så mycket annat.

Jag läser en sådan bok, den är skriven ur en hunds perspektiv. Den är så spot on. Jag låg och läste och storlipade i två timmar. Så bra är den. Så på riktigt är den. Jag saknade min hund så jag ville skrika rakt ut. Jag undrar vad han gör, vem han är idag.

Då började det knäppa i lampan. Det välkända knäppljudet. Spök-knäppet.
Och lugnet bäddade in sig i hela kroppen.


Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try
To fix you

och semestern lämnar sakta men säkert kroppen. Barcelona var grädden på moset. Idag har jag drömt förskräckliga drömmar, katastrofdrömmar och spökdrömmar. Jag gick utanför kroppen och såg mig själv, i panik, och min mamma svarade - Neeeej, du går för fort fram i din andliga utveckling, du är inte redo för det, än -. Hua. Antiklimaxet har hängt över mig som en liten gris hela dagen. Jag vill förevigt äta middag klockan tjugotvå i ett konstans rosérus och känna mig som en dekadent prinsessa. Alltid ligga i poolen och dricka cocktails innan lunch. Även om jag förmodligen skulle kola vippen vid trettio.

Sommaren som jag vet den är över. Ääääähh, orka vara så dramatisk. Men det känns lite så, nu är creme de la cremen över för denna gång. Även om man hur mycket man än frotterar sig i drömlivet ibland sugs ner i trötthet och längtan efter det enkla. Men ändock, varje gång -

Euforin, och så dippen.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Touché.

---

Dricker en kopp te på balkongen och tänker,
jag är ändå lyckligast i hela hela världen.